Blog Detail

Den riktiga Signe

16 Jun 17
Daniel Karlsson
, , , , ,
No Comments

 

Ja, nu har äntligen min och Katarina Vintrafors´bok Signes Äppelträd släppts och jag ser verkligen fram emot vad alla ska tycka. Det känns oliiiidligt spännande!

Jag har lyckats få kontakt med den riktiga Signes barnbarn och signerat en bok till hennes barnbarn. Alltså Signes barnbarns barnbarn … Det gör att man känner sig väldigt gammal!

Men vem var Signe då?

Jag växte upp i Döshult som ligger utanför Helsingborg, mellan Allerum och Viken. Där, mitt ute på den skånska landsbygden i en sällan trafikerad landsvägskorsning växte jag upp. Bredvid oss fanns bara en granne och runtomkring fanns bara åkrar, ängar, skogsdungar och lövskogar. Jag hade några vänner som bodde inom cykelavstånd, men det blev mycket lek på egen hand. Ofta gick jag bort till mitt hemliga ställe där de bästa grenarna fanns för att göra pilbågar. Det stället avslöjade jag aldrig för någon. Jag älskade också grodor och ödlor, och lägligt nog fanns en stor lövskog i närheten där jag kunde fånga grodor. Men ännu närmre fanns 2 gölar som vi brukade åka skridskor på om vintrarna. Men på somrarna myllrade det av spännande insikter där och en dag fick jag syn på en vattenödla. Jag lärde mig snart att det fanns många fler och hur jag skulle fånga dem. Tillsammans med farfar bläddrade jag i uppslagsverk och kom fram till att vattenödlorna var två olika arter: Mindre och större vattensalamander.

Dessutom hade jag alltså vår enda granne som alltså var tant Signe. Hon hade alltid tid för mig och jag älskade att vara där. Hon var alltid glad och lärde mig alltid något nytt. Vår främsta sysselsättning var äggtoddy, bygga korthus, spela råttfällan och dricka saft. Allt medan Signe berättade om hur det var förr i världen. Mitt i hennes historia kunde vi ibland skymta bonden Sven som var ute och plöjde sina åkrar. Då rusade jag ofta ut barfota och långt ut på åkern och hoppade upp i traktorn och fick hjälpa till.

Det var verkligen en idyllisk barndom och det går inte en dag utan att jag saknar den tillvaron. Vilket kan vara sorgligt tärande ofta och intensivt.

Så imorse skickade hennes barnbarn Carina bilden på Signe som ni ser här ovan. Det var väldigt känslosamt för mig när jag fick se bilden och jag kände direkt igen platsen hon står på. Äppelträdet är bara några meter bakom fotografen och om du tittar till höger om Signes ansikte så ser du det lilla snåret där de perfekta pinnarna till pilbågar finns. Men lova mig att aldrig berätta om det stället för någon.
Dessutom fick jag se något på bilden som Signe ofta berättade om och som jag fantiserade ihop en historia om. Men tydligen var det inget som Signe bara hittade på.

Till sist vill jag tacka Signe för att hon gav mig grunden till min bok och grunden till den bästa uppväxt ett barn kan tänka sig. Jag saknar dig och älskar dig, Signe. Stor kram från din idol Daniel.

P.S. Om du vill beställa ett signerat ex direkt ifrån mig så når ni mig på magi@danielkarlsson.com

Leave A Comment