Hur skriver man en barnbok?

Grundfrågan

Jag får ofta den stora frågan. Ofta i kombination med frågor om var man får inspiration ifrån, i vilken ände man ska börja och hur man gör för att få boken utgiven.

Jag kan ju börja med att säga att jag inte på något vis är expert på området eftersom jag började skriva böcker förra året (2016). Däremot måste jag ödmjukt dra slutsatsen att jag måste göra någonting rätt eftersom jag inom ett år lyckats övertyga två olika förlag så pass att jag i skrivande stund har fått fem utgivna böcker, samtidigt som jag har ytterligare två (plus några till) på väg.

Jag tänkte i det här blogginlägget berätta hur jag tänker och hur min resa från noll till sju böcker på ett år gått till. Jag vill dessutom ge dig tips på hur du kommer igång samt ge dig inspiration att ta det första steget till att ta tag i din dröm om att skapa och få ge ut en egen bok.

En grundtanke

Varje bok börjar givetvis med en idé. En grundtanke. MEN, en vanlig missuppfattning är att att det måste utgå ifrån en historia. Detta gör att många aldrig kommer igång eftersom de väntar på att den där storyn ska komma flygande från ingenstans. I sin väntan på att storyn ska komma ger man sig inte chansen att faktiskt börja skapa den där historien  man väntar på.
Det kan såklart börja med en historia, men det kan likaväl börja med exempelvis en vilja att berätta om ett visst ämne, en speciell karaktär eller upplevelser kring en nostalgisk plats.

Min första bok Hjälp! Ett lejon har ätit upp mamma och pappa! började däremot med just en historia. Jag satt i bilen på väg till gig med min vän bolibompa-Yankho och berättade om när jag var liten och vaknade på natten eftersom jag hörde att ett det var ett lejon i huset. Det visade sig senare att det var pappa som snarkade. Yankho skrattade och tyckte att jag borde skriva en barnbok om det hela. Och så var tanken född!

Research

Nu ska jag dela med mig av ett tips som jag tidigare tänkt att jag aldrig skulle dela med mig av. För jag tycker att det i all sin enkelhet är så värdefullt och bra. Men när du nu läst så här långt och jag har lovat att försöka erbjuda något bra, känner jag mig helt enkelt tvungen. Jag tog med mig ett anteckningsblock under några kvällar då jag läste för mina två äldsta barn (då 3 & 4) och skrev hela tiden ner saker som jag märkte att de fastnade för i olika böcker. Vad jag skrev ner tänker jag inte gå in på eftersom jag inte vill färga dig. Det är bättre att du har ett helt tomt blad både fysiskt och mentalt och utgår ifrån det. Men exempelvis kunde det vara att en viss typ av karaktär var populär i olika böcker eller att en viss typ av humor fungerade särskilt väl.

Det jag hade nu var en grundstory (när lejonets morrande väckte mig på natten) samt olika ingredienser som visat sig fungera i andra böcker (mina anteckningar). Nu började jag i huvudet på ett väldigt basalt plan bestämma hur boken skulle vara upplagd. Mina anteckningar gjorde också att grundstrukturen i viss mån skrev sig självt. En liknelse är att jag från början hade en tom garderob och att de anteckningar jag gjorde blev galgar som jag plötsligt kunde hänga upp mina kläder, alltså min min historia, på. Det gav mig också friheten att flytta runt på kläderna och prova olika utseenden. Jösses vad det blev metaforiskt, men du hajar förhoppningsvis! 🙂

Att fästa historien vid minnen, personer eller platser

Men det finns som sagt andra sätt att påbörja en bok. Att rakt av komma på en historia är nog bland det svåraste som finns, och för mig kommer det nästan aldrig något bra av att krysta fram något. Många av mina böcker utspelar sig i min barndomshus som ligger i Döshult utanför Helsingborg. Där levde jag en gränslöst idyllisk barndom och enbart genom att fästa tanken vid de minnen jag har därifrån kan en historia födas. Men även när historien kommer någon annanstans ifrån kan det vara bra att ta fram en sådan plats, som brukar föda historier, och fästa historien vid den platsen. Man kan också fästa historien vid exempelvis ett minne eller en person. Låter det rörigt? Låt mig bara prata lite strunt först så ska jag efter det ta ett exempel.

Prata strunt!

För en tid sedan satt jag på min dotters förskola och pratade med henne och hennes vänner. På bordet bredvid låg 2 päron. Jag började då spontant berätta att det bodde en farbror på min gata när jag var liten, som blev jättestark när han åt päron. Men det knasiga var att han blev stark i öronen! De skrattade massor åt min historia och jag berättade hur farbrorn kunde lyfta hela hus med sina öron. Sådana improviserade historier hör man ju ständigt vuxna berätta i närheten av barn. Man pratar strunt helt enkelt! När man är helt frånkopplad ifrån press och stress att skapa något, och det bara föds i stunden, kan magi skapas. Ungefär som när man sover och är som mest avslappnad. Det är då de mest sagolika drömmarna föds ur tomma intet.

Dags att fästa historien till något

Jag gick hem och skrev ner grundidén om farbrorn som blev stark i öronen när han åt päron. Nu kommer vi då till ett exempel på hur jag fäste den historien vid något. I detta fall en person, ett barndomsminne och en plats. Jag började leta efter minnen i min barndom och kom att tänka på min farfar och det torp han hade i Småland. Där vi brukade fiska bäcköring. Faktiskt precis där scenen då Emil och Alfred badar i filmerna om Emil i Lönneberga.

Farbrorn som blev stark av päron fick bli min farfar. Huset han kunde lyfta blev farfars torp. Med grundstoryn i huvudet och med hela miljön samt karaktärerna färdiga var det ganska enkelt att berätta för läsarna om hur jag upptäckte att man farfar blev stark i öronen av att äta päron. Manuset heter Farfars hemlighet och är ännu inte utgivet. Det innebär givetvis att jag tar en stor risk som berättar om det, men samtidigt har jag bara avslöjat själva skelettet. Och jag litar på att du är en snäll läsare 😉 När vi ändå pratar Emil i Lönneberga har vi en svensk författare som var väldigt duktig på just att koppla en historia till barndomsplatser … 😉
Formeln var alltså:

Knasig_tanke + Miljö&person = Manus

Förbind dina olika idéer med varandra

Min bok Bröderna Troll flyttar hemifrån kom till utifrån en idé om att göra en bok om tre troll. Jag tror jag gick runt i 2 veckor med den fundamentalt superenkla men samtidigt till synes dödfödda idén. Lite senare, i en separat tanke, föddes en lust till att skriva en bok som behandlade att alla är olika men att alla behövs. Då kom idén att de tre trollen kunde vara väldigt olika. Karaktärerna jag skapade blev Trill – ett väldigt litet troll, Trall – ett långt troll och Trull – ett starkt troll. Utifrån de premisserna började jag fundera ut en historia om hur de tre trollen är bra på olika saker och att det bästa resultatet uppstår när alla hjälper till. Tillsammans med den briljanta illustratören Jonas Olsson fick trollen så liv i bild. Jag hade lyckats förbinda tanken om karaktärerna med tanken om att skriva om ett budskap.
Formeln var alltså:

Karaktärer + budskap = Manus

Vad jag i grund och botten vill få fram är att många som vill skapa en historia kör fast när de sätter sig ner och från ingenstans försöker krysta fram ett helt koncept. Det innebär ju att man måste skapa karaktärer, miljö, roligheter, premisser, och historia samtidigt. Det är oerhört svårt och något jag själv försökt utan direkt lyckats resultat.
Anledningen till att det är svårt är att det inte finns någon direkt formel och inga variabler.

x + y + r – 9 / u2= ?

Anteckna och skapa

Inspiration kan verkligen komma varifrån som helst. För mig har det som sagt ofta kommit ifrån små tramsigheter jag improviserat fram när jag skojat med mina barn. Men ibland föds en hel historia utifrån en rolig tanke, eller kan flera mindre idéer blir till ingredienser i en helt annan historia. Så ett hett tips är att skriva ner alla tankar som kittlar dig, stora som små. Låt mig visa hur enkelt det kvar vara.

Scenario: Du vaknar på morgonen av att dina barn kryper ner i er säng. Du slår på TV:n och ni morgonmyser tillsammans med en film.  När du tar fram ditt anteckningsblock ser de här anteckningarna …

* Skriva en bok om en drake
* Skriva en bok där vår familj är huvudpersoner
* Barndomsminnen
* Tupp som hade tappat rösten
* En försäljare som säljer flygande mattor

Utifrån det här kan du spåna hur mycket som helst. Tänk om det inte är en flygande matta utan en flygande säng. Kanske sängen ni ligger i just nu. Sängen börjar plötsligt lyfta med hela familjen i sig. Den svävar ut genom fönstret och ett härligt äventyr utspelar sig. Kanske får ni ett uppdrag men en ruskig drake sätter stopp för er. Ni träffar en tupp som lovar att hjälpa er med draken om ni hjälper honom att hitta sin röst så att han kan gala igen.
Både prismissen med att du vaknar på morgonen, låtsasanteckningarna samt historien diktade jag nyss ihop inom loppet av ca en minut. Betänk då vad man kan åstadkomma om man verkligen sätter sig och funderar. Som ni märker är inga anteckningar för dåliga. De kan vara en fantastisk ingrediens i vilken historia som helst.

Hitta din stil

För mig tog det ett flertal manus innan jag hittade min stil som jag brinner för. Jag skickade in några manus som jag idag inte klarar av att läsa utan att skämmas ögonen ur mig. Jag blev ratad. Men sedan tog jag kontakt med författaren Linda Palm som gav mig massor av bra tips. Genom henne kom jag i kontakt med det fantastiska förlaget Idus. Det var exakt i samma veva som jag berättat för min vän Yankho om min lejonhistoria som barn, vilket fick mig att ta tag i den storyn. De köpte den rakt av.
Efter det gav samma förlag ut även ut mina två följande böcker. Men sedan hände något. Jag fick nej efter nej på manus efter manus. Skumt, tänkte jag. Det var då jag förstod att jag hade börjat “producera” istället för att faktiskt bygga på vad som fanns inom mig.

Men från ingenstans kom det manus jag tidigare berättade om, Farfars hemlighet, och jag kände att jag verkligen hittat något. En stil. Jag försökte förklara för mig själv vad det var jag hittat och kom fram till att det var en formel som enkelt förklarat var …

normalt barndomsminne + absurt inslag = Daniels stil

Det kan låta enkelt simpelt i text men det är mycket mer komplext än så. Det handlar bl.a. om mitt sätt att tänka, förknippa, bearbeta och reflektera tillsammans med upplevelser som ju endast jag kan verifiera som hållbara som story, i kombination med det jag upplevt.

För mig blev det uppenbart att jag hade hittat min stil och tänk när jag skrev jag min absoluta favoritbok Signes Äppelträd som gav ut sommaren 2017 av Whip Media.

Om du vill lyssna på den på ljudbok när jag själv läser den, hittar du den HÄR.

 

Dyrka låset och sväva iväg

Något jag har lär mig är att jag har varit för strikt i mitt berättande, vilket ofta har inneburit att jag inte riktigt vågar sväva iväg dit jag borde. Jag har upplevt att jag avfärdat drastiska tankar eftersom de just känns drastiska. Den vuxna inom mig har liksom sorterat bort det absurda. Det händer även idag och jag måste hela tiden korrigera mig själv och tillåta mig själv att låta fantasin ta överhand. Jag kan inte räkna antalet gånger då jag medvetet och aktivt har fått frigöra mig själv ifrån bojorna för att kunna vandra långt ut i fantasins värld. Och där hittar man i stort sett alltid något som känns sådär klockrent. När du är där ute i fantasin ska du inte dra några gränser och sätta regler. Om en väckarklocka gjord av kolsyra dyker upp så låt det vara så. Jobba med den tanken och se vad som kan skulpteras fram! Kort och gott, säg inte nej till dina tankar, som alldeles för många gör.

fria tankar/fantasier + historia = fantastiskt historia

Praktiska tips

Rubriken ljuger något då jag inte likt andra kommer med tydliga direktiv. Men det lilla jag vill dela med mig av är att du bör vara nyfiken och lekfull även här. Jag har personligen svårt att laga mat efter recept utan istället improvisera fram mina rätter. Det har varit samma sak med mina böcker.

Ska man skicka in sitt manus till förlag med eller utan bilder?

Jag valde att börja fråga runt efter illustratör till mina manus så att jag kunde skicka in dem tillsammans med bilder. Jag möttes av mängder med kritik och ganska hårda påhopp om att jag inte respekterade illustratörers yrke etc. De menade att jag borde betala illustratörerna i förväg. Jag valde att respektera deras åsikter men gå min egen väg vilket har fungerat bra. De illustratörer jag jobbat med har varit helt fantastiska och vi har kommit bra överens utan något käbbel.
Det man kan ha i åtanke är att den som läser ditt manus kan vilja ha helt andra bilder. Om du då redan gjort en deal med en illustratör kan manuset rent teoretiskt därför komma att få ett nej. Men jag har alltid trott på mina illustratörer och bestämt mig för att vinna eller försvinna.

Vem skickar jag mitt manus till?

Sök på nätet och läs på om de olika förlag som finns i Sverige. Oftast har förlag ganska tydliga inriktningar såsom genus, mobbing och lättläst m.m. Hitta ett förlag som passar och som du får känsla för helt enkelt. Ja, du kommer troligen att behöva skicka till många olika förlag och det är inget konstigt med det.

Vad skickar jag in?

Förutom ditt manus bör du skicka in ett följebrev som berättar om din bok. Försök att vara hyffsat kort och koncist utan att bli tråkig. Ett A4 räcker gott. Tips på rubriker kan vara …
Arbetsnamn:
Målgrupp:
Genre:
Bakgrund:
Om boken:
Om författaren:
Om illustratören:
Varför ni bör ge ut min bok:
Övriga tankar:

Hur lång tid tar det innan jag får svar?

Förbered dig på ca 3 månader, men det kan variera något oerhört. Mitt rekord är att börja skriva ett manus på en tisdag, skicka in dagen efter och få ett rungande ja inom 10 minuter. Men detta är givetvis väldigt ovanligt. Jag har även fått nej bara minuter efter att jag skickat in.

För att avsluta de praktiska tipsen vill jag tipsa om att läsa mycket barnlitteratur. Speciellt de som täcker samma målgrupp som du tänkt skriva för. Det är en enorm kunskaps- och inspirationskälla. Att tycka något är riktigt dåligt eller riktigt bra föder tankar och hjälper till att skapa just ditt manus.
Slutligen vill jag önska dig ett stort lycka till! Kom ihåg att även om ditt manus inte blir utgivet är själva processen och skapandet något härligt. Dessutom finns alltid ett manus att läsa för barn i din närhet.
Den sista tanke jag vill dela med mig av är den att våga skriva om något som inte handlar om betungande saker. Just nu märker jag en tydlig trend i att skriva om död och annat elände. Jag tycker absolut sådant har en tid och en plats men överlag är jag av åsikten att barn ska få vara barn. Därför avslutar jag det här inlägget med en sista formel.

kärlek + fantasi + barn = lycka

Det sista rådet jag vill ge dig är att aldrig bli nedslagen av ett nej. Efter att jag skrivit det här tipset har jag fått OTALIGA nej ifrån förlag. Kör på med din grej och om du tror på din idé tillräckligt mycket tycker jag verkligen att du ska ge ut den själv!

Om du vill se vilka böcker jag har gett ut samt beställa dem, hittar du all info HÄR!

Här är en video där kunniga Anders Nyman på Whip Media varnar för de nio största misstagen en egenutgivare gör. Oerhört bra tips även för oss som inte sysslar med egenutgivningar.

Stort lycka till och stor kram på dig!

Om du är intresserad av trolleri finns nu min bok “Trolla med Daniel” att beställa HÄR!