Galen panik i Nyhetsmorgon!

(Varning: Se klippet längst ner FÖRST och läs sen. Annars spoilas det roliga)

Igår var det dags att besöka TV4 och Nyhetsmorgon. Det började i alla fall bra! Hela familjen, jag, sambon och våra tre barn kom i säng i tid. Dagen innan hade den yngsta kräkts och blivit sjuk en kortare tid. Närmare bestämt ca två timmar. Sen var han pigg som en nötkärna igen.

Mitt i natten vaknade jag av att sambon låg och vred och vände på sig. Jag insåg i samma ögonblick att det var tur att hennes rörelser väckt mig eftersom jag hade haft en sjukt jobbig dröm om att jag glömt rekvisita och stod inför rullande livesändning i Nyhetsmorgon utan något trick att göra. Snart somnade jag dock om igen. Skönt.

Det där märkliga ljudet. Den där hostingen som är LITE annorlunda. Den kom ifrån mellansonen som nu tydligen kommit in och lagt sig bredvid oss i vår säng.
“Vill du kräkas? Mår du illa?” frågade sambon. Svaret blev en kaskadspya på golvet. Det tydligaste JA jag någonsin hört på en fråga.
Hon for upp och jag låg kvar med tanken att jag borde vara skonad eftersom jag skulle upp tidigt. Så brukar vi i alla fall tänka i vår familj. Men efter att hon hjälpt vår son berättade hon att även hon var på väg i samma riktning som honom. Då for jag upp och hade plötsligt två sjuklingar i samma rum.

När de väl somnat om och jag hade städat upp det mesta gick jag och la mig på nedervåningen i soffan i hopp om att få lite sömn och att de orkade sköta sig själva. Men det stannade vid en tanke. Jag vaknade gång på gång av att jag drömde att jag mådde illa, glömde rekvisita, hade missat larmet och fan vet allt.

Till slut ringde klockan och jag var helt död. Men jag gick upp, satte mig i taxin mot TV4 och höll tummarna för att allt skulle gå vägen.

Allt gick bra och väl framme på TV4 började jag preppa inför mina tre inhopp jag skulle göra hos Steffo och Jenny. Första inhoppet gick hur bra som helst och jag tyckte att allt kändes lugnt. Det första som slog mig var att Jenny var någon man verkligen förstod varför hon var på den plats hon var. En väldigt intelligent, stark och rak kvinna som jag verkligen gillade. Andra inhoppet flöt också på fint och utan problem.

Men sen kom inhoppet då jag skulle “trolla fram” Thomas Järvheden. Jag hade fyra namn på komiker som de skulle välja mellan, samt en kortlek. Inte svårt att komma ihåg. Jag tittar på studiovärdinnan som säger “4o sekunder”. Då inser jag att jag inte har mina lappar med kändisar på. PANIK! Jag letar och letar i alla fickor, på bordet framför oss och på ett bord bakom oss. Inga lappar. “25 sekunder kvar”. Jag mumlar något ynkligt om att jag saknar något och då märker man vilka proffs som jobbar. Utan att fråga mig säger studiovärdinnan direkt till kontrollrummet att “Daniel saknar rekvisita, ska vi ta in väder”. Jag nickar desperat och håller tummarna. De körde väder!
“Du har två minuter på dig”

Jag rusade tillbaka till logen och loungen. Jag hittade inte lapparna någonstans och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag slet upp min ryggsäck och hittade “que-cards” till min föreställning som jag rev sönder och skrev ner fyra komikers namn på. Det såg för jävligt ut …

När jag rusade in i studion igen stod Järvheden redo under sin burka … lakan. Jag fick reda på att jag hade en minut på mig. Då slog det mig att jag lagt ner originallapparna i en mugg i fiket! Jag rusade dit och fann dem tack och lov. När jag ställde mig vid bordet bredvid Järvheden i studion var det ca 20 sekunder kvar och jag hann andas ut. Sedan var det showtime. Ja, och det som visades i TV såg ut så här!